Return to site

Vila i frid amazing Randi

Jag minns med värme hur du uppmanade mig att smörja skägget med hästskit

· Fritid,inspiration

Vila i frid, amazing Randi. En av mina stora idoler har gått bort, i en respektabel ålder av 92 år.

Jag minns en höstmorgon för några år sedan (tror det var 2015). Jag jobbade som nyhetschef vid Svenska Yles nyhetsredaktion och hade kommit en timme tidigare på jobb för att hinna sätta mig in i dagens nyhetsskörd och förbereda mig för morgonmötet.

Egentligen hade jag kommit i förtid för att hinna få en skymt av James Randi, som skulle medverka i Yle Huvudstadsregionens morgonsändning och i Kvanthopp.

Randi reste världen runt ännu i hög ålder och föreläste, med godmodig humor blandad med blixtrande skärpa. Förmodligen hade han kvällen innan tagit en "dödlig dos" homeopatisk sömnmedicin på scenen som han brukade, för att visa att sockerpiller inte är något annat än just sockerpiller.

Smörj skägget med hästskit så växer det bättre

Jag blir sällan sådär pinsamt starstruck, men efteråt berättade några kolleger hur jag hade stått extremt rak i ryggen när jag skakade hand med James Randi.

– I am your biggest fan, stammade jag fram.

Randi log vänligt och blinkade med ögat.

- Oh, I knew I had a fan somewhere - but I didn't realise I had to travel all the way to Finland to meet him!

Vi slog oss ner i en soffgrupp och småpratade. Det fanns så många frågor jag ville ställa honom, men just i den stunden kände jag mig bara överväldigad. Randi berättade om sin pågående turné, och om ohederliga klärvojanter och trollkarlar som han genom åren avslöjat.

- I see you have a little something going on there, sade Randi plötsligt och pekade leende på min taniga skäggstubb medan han strök sig över sitt långa vita skägg. Jag anade att ett skämt på kvacksalveriets bekostnad var på kommande.

- The secret is to smear it with horseshit. It makes the beard grow faster, you know.

broken image

"Jag minns tiden när jag hade knän"

Efter en stund var det dags för James Randi att ta plats i radiostudion, och efter det blev det fotografering på gården utanför. Som den fanboy jag var trängde jag mig med även där.

Yle Huvudstadsregionens tidigare programledare Ted Urho tog bilderna och klagade skämtsamt på att knäna värkte när han gick ner på huk för att få en bra bildvinkel.

- Oh, I remember a time many years ago when I had knees, replikerade Randi.

Jag frågade om jag kunde få vara med på några av bilderna.

- That shouldn't be a problem, sade Randi och tittade på Ted. Photoshop will take care of him.

RIP 1928-2020. James Randi ha behövts mera än någonsin just nu, i en tid då logik, rationalitet och förnuft på många plan får ge vika för uppslitande skriktävlingar och farliga konspirationsteorier.

Med sitt vänliga och avväpnande sätt sopade Randi golvet med dem vars påstådda sanningar inte tålde ifrågasättande eller logisk bevisföring.

Han tittar förmodligen inte ner på oss från någon molnkant, men lever ändå kvar i de miljoner människor han inspirerat. Det känns fint att vara en av dem.